Jisses vilken dag. Imorse sprang jag mest runt som en yr höna. Utfordra barn, duscha, repa låt, göra mig i ordning, leta efter plektrum, fläta Anna-Veras hår i ljusets hastighet, leta efter låttext, packa skötväska (som vi ändå glömde kvar hemma), slänga i mig en macka och springa ut genom dörren.
Och så in till kyrkan och kolla ljudet och förbereda inför dopet som jag skulle sjunga på.
Det är inte klokt. Jag har stått på scen inför flera tusen människor, sjungit i tv-program och kört liveradio varje vardag en hel sommar. Ändå blir jag supernervös när jag ska sjunga på ett litet dop. Men så är det med sådana här intima tillställningar - dop, bröllop och sånt. Det är så mycket känslor i rummet och man går upp, säger inget, sjunger och går och sätter sig igen. Det skapar en väldigt högtidlig känsla och man känner att man inte vill sjunga fel eller klanta till det.
Hur som helst så gick det bra. Jag sjöng inte fel och klantade inte till det.
Efteråt var det mat hemma hos Lisa och Jesper (föräldrarna till lille Frans som döptes) och det var fullt ös och mycket folk. Och sen då? Åkte vi hem? Nej, nej, då packade jag in barnen i bilen och åkte till Emma och Bjarki (mina "musikvänner"). Deras döttrar underhöll Anna-Vera och Sigge medan vi vuxna grejade med en ny låt. När klockan närmade sig nio var mina barn alldeles trötta och svettiga efter lek och bus. Och jag var helt hög på koffein efter allt kaffe jag bäljat i mig under dagen. Så det bar till slut av hemåt.
Ok gott folk. Då kan ni alltså till slut släcka lampan och somna. Jag förstår att ni inte kunde komma till ro innan ni fick höra om min dag ;)
Nu kommer jag att däcka.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar