Vad händer? Inte mycket. Spänner rätt mycket i magen. Får ganska lätt sammandragningar och sparkarna från lillen är rätt brutala nu. Och så har jag börjat med en relativt ny och härlig tradition - illamående på kvällarna. Får även för mig ca en gång per dag att "nu kommer bebisen", vilket gör mig lika stressad varje gång.
Så hur går det då med min oro? Jodå, jag jobbar med den hela tiden. Var ju på sånt där aurorasamtal på förlossningen. Var super. Ungefär som att leverera ett förlossningsbrev muntligt. Hon frågade vad jag är allra mest rädd för. Jag svarade att det är att vi inte skall hinna in i tid. Jag inser att det är en rätt extrem tanke, men det är faktiskt en oro jag har. Och det handlar väl egentligen inte bara om att inte hinna in till sjukhuset alls - utan även rädsla för att NÄSTAN inte hinna in. Att jag kommer upp på förlossningen och föder 15 min senare (känner faktiskt personer som råkat ut för detta). Hon sa att om jag vill så kunde hon ordna med en läkartid där jag undersöks för att se om något är på gång. Om exempelvis livmodertappen mjuknat eller jag kanske rent av har öppnat mig lite (kan tydligen vara så ibland att man går runt och är lite småöppen andra gången) så kan de hjälpa förloppet på traven och se om de kan starta igång mig på plats. Så en läkartid har jag fått. Nästa vecka. Känns helt pirrigt att tänka att det kanske kommer att vara dags då. Att bebisen kommer då. Hoppas att de kommer kunna starta igång det!
Nä, nu verkar lillan ha vaknat där ute i sin vagn. Hon har åkt på någon osrt slem/rethosta som gör att att hon sover lite illa och blir ledsen. Stackarn... Hoppas det ger med sig snart.
Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar