Hej alla goa!
Tack för fina kommentarer efter mitt förra inlägg - här och på fb. Idag var jag hos barnmorskan. Om mitt psyke ballar ur lite när jag är gravid, så kan jag i alla fall konstatera att min kropp är stabilare än någonsin. Mitt blodtryck är exemplariskt och alla värden superfina. Sedan att man går som en tant med ledproblem och att hela magen knyter sig så fort man går i en trappa eller böjer sig ner, det är en annan sak. Samma sak förra gången. Jag blev nedstämd, men min kropp mådde prima. Och under förlossningen gick allt helt felfritt (på pappret) och min kropp gjorde det den skulle utan att jag egentligen behövde tänka. Fast jag tycker ju gott att kroppjäveln kunde ha frågat mig innan den bestämde sig för att trycka ut A-V i 100 km/h...
Hur som helst så måste jag säga att om man ber om hjälp när det gäller graviditet och förlossning så finns den verkligen. Och det är så viktigt att bli tagen på allvar. Och det har jag blivit båda gångerna. Men man måste vara tydlig och faktiskt förklara hur man känner. För om man inte säger något, förväntas man må bra. Så klart. Jag önskar att jag hade vart bättre på att uttrycka vad jag kände under och efter min förra förlossning. Men jag visste inte hur. Det var första gången och jag hade ingen aning om vad som är normalt. Nu vet jag bättre och jag kräver mycket mer. Och det kommer förhoppningsvis skapa helt andra förutsättningar. Jag skall ta revansch på förra gången!
Nu skall jag sätta mig ner och skriva vidare på min lilla förlossningshistoria. Pust - är lite jobbigt, men en bra sak. Eller så käkar jag lite enchiladas och tittar på Lyxfällan och känner mig duktig för att jag då minsann inte har hamnat hos Kronofogden eller dricker 2 L Coca Cola om dagen.
Får nog bli det sistnämnda.
Puss och hej så länge!
Tack för fina kommentarer efter mitt förra inlägg - här och på fb. Idag var jag hos barnmorskan. Om mitt psyke ballar ur lite när jag är gravid, så kan jag i alla fall konstatera att min kropp är stabilare än någonsin. Mitt blodtryck är exemplariskt och alla värden superfina. Sedan att man går som en tant med ledproblem och att hela magen knyter sig så fort man går i en trappa eller böjer sig ner, det är en annan sak. Samma sak förra gången. Jag blev nedstämd, men min kropp mådde prima. Och under förlossningen gick allt helt felfritt (på pappret) och min kropp gjorde det den skulle utan att jag egentligen behövde tänka. Fast jag tycker ju gott att kroppjäveln kunde ha frågat mig innan den bestämde sig för att trycka ut A-V i 100 km/h...
Hur som helst så måste jag säga att om man ber om hjälp när det gäller graviditet och förlossning så finns den verkligen. Och det är så viktigt att bli tagen på allvar. Och det har jag blivit båda gångerna. Men man måste vara tydlig och faktiskt förklara hur man känner. För om man inte säger något, förväntas man må bra. Så klart. Jag önskar att jag hade vart bättre på att uttrycka vad jag kände under och efter min förra förlossning. Men jag visste inte hur. Det var första gången och jag hade ingen aning om vad som är normalt. Nu vet jag bättre och jag kräver mycket mer. Och det kommer förhoppningsvis skapa helt andra förutsättningar. Jag skall ta revansch på förra gången!
Nu skall jag sätta mig ner och skriva vidare på min lilla förlossningshistoria. Pust - är lite jobbigt, men en bra sak. Eller så käkar jag lite enchiladas och tittar på Lyxfällan och känner mig duktig för att jag då minsann inte har hamnat hos Kronofogden eller dricker 2 L Coca Cola om dagen.
Får nog bli det sistnämnda.
Puss och hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar