Förlossningsrädsla

Jag stånkar på i min gravidbubbla. Stånk, stånk. Pust. Aj aj aj. Oj oj oj. Har som vanligt ingen koll på veckorna. Tror att jag är i v 34. Känslan av att bebis kommer att titta ut för tidigt är stark. Jag gissar på 25 november, Jonas gissar 20 november. Beräknat datum är ju 4 december. Vi får väl se...

Hur som helst tänkte jag skriva lite om något som kanske är lite för privat eller känsligt. Jag vet inte. Kanske kommer jag ångra mig. Men jag brukar inte ha problem med att prata om sådant som är lite jobbigt. Men vet att det kan göra vissa människor lite obekväma. Jag har funderat länge över hur mycket jag skall skriva om i bloggen, men varför inte låta detta vara en kanal. Jag vet ju att det finns många fler än mig som har en komplicerad relation till graviditet och förlossning. För det har jag haft och har fortfarande.

Och vad är det då som har vart jobbigt och vad är det jag vill ha sagt? Tja.. det behövs betydligt fler inlägg här i bloggen för att förklara det. Så jag börjar lite lätt med något som snurrar extremt mycket i skallen just nu.

Jag funderar mycket över förlossningen. Förra gången var för mig ingen positiv upplevelse och jag känner att det har skapat en oro inom mig. Så jag har bestämt mig att denna gången skall jag vara förberedd. Visst - man kan aldrig förutspå hur en förlossning skall fortskrida, men man kan förbereda sig mentalt på ett sätt som jag inte gjorde förra gången. Och denna gången har jag lite referensramar och kan säga hur jag INTE vill ha det och hur detta kan undvikas.

Så - nu träffar jag en psykolog med vilken jag pratar igenom alla känslor kring förlossningen av Anna-Vera och tiden efteråt. Mycket känslor och jobbiga saker att dra i, men jag tror verkligen att det behövs. Psykologen - som jag träffade för första gången igår - tyckte jag jättemycket om! Hon satte direkt fingret på vad som har känts fel. Hon tog min rädsla och oro på allvar och satte genast upp konkreta åtgärder. Först och främst skall jag skriva ner hela förlossningen i text. Kanske inte så mycket om hur det praktiska förloppet skedde, utan mer min känslomässiga upplevelse. Sedan skall vi gå igenom detta. Och så kommer Jonas vara med på ett besök så att vi tillsammans kan gå igenom hur det vart och hur vi skall ta oss an kommande förlossning. Känns vettigt och bra. Jag gillar tydlighet.

Sedan har jag fått tid på auroramottagningen på förlossningen. Det är en mottagning för de som är rädda eller på något sätt behöver lite extra stöd och planering inför kommande förlossning. Känns grymt att vara på plats och kunna förmedla direkt till en barnmorska hur jag önskar att det skall bli.

Jag är så glad att hjälp faktiskt finns och att man tas på allvar!


Jaja, det var lite, lite om hur det mås just nu. Hoppas ni kommer vilja läsa mer om min knäppa hormonhjärna och mina nojjor. För det blir nog mer av den varan :)


Vi avslutar med en dålig ordvits för att lätta upp stämningen:

-Vad gjorde gymnasten som ätit för mycket glass?
-Hon gick ner i päronsplit.

(Jag sa ju att den var dålig)