Det där med att gå upp tidigt...

Klockan är kvart över nio. A-V vaknade strax innan kl fem.  Någon som har ett tips på hur man gör för att inte vilja skjuta sig själv i huvudet när man inser att man behöver gå upp kl fem på morgonen? Jag vänjer mig inte vid tidiga morgnar (eller hur man nu skriver). Såg en dokumentär om att det finns två typer av människor - lärkor och ugglor. Lärkor är sådana personer som vaknar tidigt på morgonen och som blir trötta tidigt på kvällen. Och ugglor är alltså motsatsen. Det är något ämne i kroppen som ökar och minskar vid olika tillfällen på dagen och rent kemiskt kan man alltså se att vissa är mycket piggare än andra på kvällen/ resp morgonen. Jag är en klockren uggla. Har alltid varit. Har enormt svårt att komma upp på morgonen. Och (i vanliga fall, före jag fick bebis och fick rubbad sömncykel) jag har alltid haft som mest energi på kvällen. Kan mycket väl starta upp ett projekt eller sätta mig och skriva musik vid elvatiden på kvällen. Känner massa energi då. Men som sagt så funkar ju inte det just nu. Fast jag känner att även om jag går och lägger mig tidigt på kvällen - är jag ändå trött när jag hör A-V jollra på morgonen... Jaja. Så är det väl.

Nu ligger bebis och sover i sin vagn i trädgården. När jag ställde ut henne såg jag två döda näbbmöss. Jag slängde ut dem i skogen. Vår katt håller verkligen på att utvecklas till en förstklassig mus-mördar-maskin. Hittar nya döda möss varje dag. Rosa är deras Godzilla.

Rozilla - mössens skräck!