Det känns bara så oväntat att hon blivit sådan här. Dagarna innan detta började var hon världens mest harmoniska bebis. Sov länge på nätterna. Var nöjd på dagarna och en glad flicka. Då hon vart lite skrikig tidigare så tänkte jag att "nu börjar det äntligen gå över". Kändes som att lillan mådde bättre och bättre. Hon har haft en del magknip tidigare och längre skrikperioder på kvällarna. Detta minskade dock rätt rejält när jag slutade med komjölksprodukter. Sedan provar man ju massa andra grejer, som att liggamma, mjölka ur bröstet innan hon skall äta (mina tuttar blir smäckfulla emellanåt), magdroppar, m.m. Hur som helst så verkade allt förbättras mer och mer. Men så i måndags sa det plötsligt pang. Kändes som att man gick tillbaka till ruta ett. Fast med den skillnaden att man nu känner henne bättre och lättare kan trösta och underlätta.
Men så läste jag om utvecklingssprång (tror jag det kallades). Det är ryck som barnet gör då det händer mycket i dess utveckling. Tydligen är det vanligt att ett sådant språng sker när bebisen är runt 8v, vilket Anna-Vera blev i söndags. Tecknen på att barnet går igenom en sådan fas stämmer helt med henne - hon skriker oftare och mer, sover sämre, behöver mer fysisk kontakt och blir mer mammig och pappig. Vid denna fas utvecklas tydligen barnets förmåga att känna igen mönster och det upptäcker sina händer och fötter m.m.
Jag hoppas alltså på att hon går igenom ett sådant språng nu för det brukar tydligen följas av en väldigt harmonisk period. Om det är så, så borde hon snart bli lugn igen.
Ikväll tog i alla fall jag och Jonas en liten promenad med vagnen så jag fick i ändå lite luft idag :)
Nu ska hon få ny blöja, ammas och sedan ska vi (förhoppningsvis) soooova!
Goodnight!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar