Overkligt är ordet. Jag tänker på det som hänt i Norge. Ska jag vara ärlig, så reagerade jag inte jättestort när Jonas sa att en bomb exploderat i centrala Oslo. Det känns som att det är bombattentat titt som tätt nu mera. Jag orkar inte bli jätteupprörd varje gång, för då skulle jag vara livrädd för att leva. Men jag fattade inte först att flera personer skadats och dött. När sedan beskedet om skjutningen på Utöya kom, började jag förstå hur illa det var. Illa och overkligt.
Overkligt är också vad det måste vart för de stackars ungdomarna som jagades runt på ön. Det känns mer som film än verklighet. Eller något som händer i USA. Inte i lilla Norge. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det måste varit att se sina vänner bli skjutna... Usch.
Här på campingen och i hela Strömstad svajar både norska och svenska flaggor på halv stång. Här bor ju massor med norskar. Och i affären på Daftö var tidningsställen fyllda med norska tidningar. Aftonbladet var enda svenska tidning som fick en plats i stället. Hur som helst så blir sådana här händelser en påminnelse om att vi aldrig kan skydda oss helt. I alla fall inte om vi vill leva i ett fritt och öppet samhälle. Vill någon skada oss kan han/hon/de göra det. Men den dagen det händer - känns det overkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar