tisdag 18 april 2017

Inspirerad

Här sitter jag i mitt rum i min källare och är alldeles för inspirerad för att sova.
Vill skriva. Vill skriva ner allt jag tänker. Vill skriva en bok. Vill skriva låtar. Vill måla. Vet inte vad jag skall börja. 

Nya saker tycks komma min väg i livet. Och trots att jag tyckt om att vara hemma länge med mina barn så är ändå känslan nu att mitt liv blivit lite unket och instängt och dammigt. Ny luft behövs. Och jag börjar sakta känna hur friska vindpustar slingrar sig in i min vardag. Det rycker mig ur min mammakoma. Ny luft.

Vad det skall bli av all den nya energin då? Det får vi se. Jag får återkomma.

Men vad passar bättre när man känner så här att lyssna på en artist som inspirerar till tusen!
Underbara Frida Hyvönen skriver texter som går rakt in i magen. Denna låten gör mig gråtfärdig varje gång - hon har verkligen fångat känslan i det destruktiva förhållande hon var i. Så grym och fantastisk låtskrivare! DET inspirerar mig!

(Förresten så ser jag en gammal kategori här i bloggen som heter "Tisdagslåten". Idag är ju tisdag och detta är en låt. Kanske skall ta upp den traditionen...)

Puss på er.

torsdag 26 januari 2017

Torsdagstipset

Alltså jag säger bara MU-MMA! Lagade idag en supergod köttfärsgryta med zuccinipasta. Recept:

https://www.swedishpaleo.se/recept/mustig-kottfarssas-med-zucchinipasta/

Tänkte att jag återkommande skall tipsa om något varje torsdag - därav den fantasifulla rubriken "Torsdagstipset". Och detta recept blir alltså mitt tips denna vecka!

Och vad mer har skett denna anspråkslösa vardag? Lämnade barnen hos mamma och pappa imorse. Sedan handlade jag lite goa grejer - har fått goda recept på bröd och plättar som jag tänkte prova. Och för dem behövs sådant som kokosmjöl, fiberhusk och annat spännande som vi inte hade i vårt skafferi. Sedan var det träning. Hem, duscha och laga mat. Avsluta med en kopp kaffe och lite Grey's Anatomy (har en osedd säsong, tjoho!).

En bra och energigivande dag. Precis som planerat. 

Imorgon bär det av till syrran i Skåneland!

Det om det. Adjöken.

lördag 21 januari 2017

Hälsa

Håller på med att försöka dra ner på sötsakerna. De som känner mig väl vet att det inte finns något stopp när det gäller allt som innehåller socker. Jag kan äta och äta i flera timmar (ofta kvällar) tills jag är alldeles darrig i kroppen och svullen i magen. Känner inget behov av att ta bort det helt, men man kan ju begränsa sig lite. Mår ju så mycket bättre när jag äter bra saker. Dessutom så känner jag alltmer på ett kroppsligt plan att jag inte är 20 längre (japp, där spottade jag ur mig den klyschan). Jag blir mycket mer påverkad idag av min livsstil. Förr kunde jag käka en påse chips varje kväll, sova 3 timmar per natt i en veckas tid och det var inga problem. Jag  kände mig inte särskilt påverkad (förutom att jag kanske gäspade lite oftare). Nu känner jag att sömnbrist, dålig kost och för lite rörelse gör mig riktigt trött och svag. Och det verkligen för min hälsa som jag nu försöker ändra mina vanor. Äta bättre och träna mer. Förr kunde jag få ryck och tänka att jag skulle bli snygg och vältränad. Och visst vore det härligt att vara supernöjd med sin kropp. Men fokus har flyttats för mig. Jag vill verkligen känna mig stark. Jag vill inte ha ont i ryggen. Jag vill inte att alla leder skall knaka när jag reser mig ur soffan, pga för svaga muskler. Jag vill känna att maten jag äter gör bra saker för mig - inte bryter ner mig. Jag har bara denna stackars kropp och jag kommer ju inte direkt att bli piggare med åren. Så nu fasen skall hälsa (ett ord som emellanåt har provocerat mig) bli ett av mina ledord!

Eftersom jag älskar att äta något gott på kvällen så inser jag att jag måste hitta goda alternativ till det vanliga skräpet. Så mitt fredagsmys utgjordes ikväll av jordgubbar och torrostade ekojordnötter med lite havssalt. Gott! Och inte sååå gott att jag vräker i mig allt och ändå vill ha mer. Nej - lagom gott. Och efter en liten stund kände jag mig nöjd och hällde tillbaka resterande nötter i påsen.

Ett minimalt steg för människan.
Ett gigantiskt jävla jättesteg för mig!

torsdag 19 januari 2017

Träning och smoothies

Vid tiotiden lämnade jag Anna-Vera och Sigge hos mamma och pappa. Jag hade två planer för dagen.

1. Träna
2. Göra allting i lugn takt

Som jag skrivit tidigare så är tanken med att mina föräldrar har barnen en bestämd dag i veckan att jag skall få tid att utan krav och stress göra något för mig. Så idag har jag lovat mig själv att inte ha en massa saker som jag skall göra. Istället gymmade jag på Friskis & Svettis. Tycker redan att min hållning börjar bli bättre. Och musklerna verkar inte ha försvunnit helt - vilket jag nästan har befarat. Efter träningen blev det dusch och lite bastu. Nu sitter jag och dricker en löjligt stor latte i långsam takt. 
Försöker vara i stunden.
Mindfullness och allt det där...

Apropå något helt annat så gjorde jag smoothie till mig och barnen i igår. Varför gör jag inte det oftare?!
Både jag och ungarna älskar det, det är lätt att göra och nyttigt.
Denna gång blev det banan, hallon och havremjölk. Sååå gott! Och dessutom sjukt snygg färg.

 

lördag 14 januari 2017

Koppar, yoga och barnkläder

God eftermiddag.

Barnen sover och jag sitter med en kopp Nespresso kaffe (nej, jag är inte sponsrad). Älskar mina nya koppar från Rörstrand (nej, jag är inte sponsrad). Håller på att typ tömma vårt hem på saker. Mycket stressande för min käre sambo som gillar saker. Men jag känner att för mycket grejer stressar mig och då är ju en finfin lösning på detta problem att inte ha för mycket grejer. Så nu är det bara några saker som får vara framme på hyllorna i köket. Mina nya koppar tillhör dessa mycket privilegierade prylar.

Imorse var jag på yoga. Guuud, vad stel jag har blivit! Vilket självklart är ett tecken på att jag behöver denna träningsform. Går dock på Friskis och Svettis och yogan där är mer grundläggande. Det passar mig just nu då min enda erfarenhet av yoga är de mest enkla övningarna. Men jag skulle verkligen vilja fördjupa mig i det och då kanske jag söker mig någon annanstans. Men nu blir det friskis ett tag. Dessutom är deras lokaler i Varberg superfräscha. Gillar detta gym skarpt.

Sedan tokshoppade jag kläder till barnen. Hade presentkort och öronmärkta pengar för detta ändamål. Blev en fyndfest på diverse reor. Om ni tycker min shopping är det tråkigaste på jorden så får ni nu blunda och skrolla neråt - fort som attan!

Till Anna-Vera blev det detta (plus en vit tröja):
 Och till Sigge blev det detta:
Jag är verkligen den klassiska mamman som har fint klädda barn men som själv ser ut som ett ras. Men det är väl så det blir antar jag. Man hämtar väl upp det när barnen blir lite större.

Nä nu får jag väl väcka Anna-Vera och Sigge, annars somnar de aldrig ikväll.

Kram på er alla fina läsare (gud vad jag saknar emojis när jag skriver på datorn)

fredag 13 januari 2017

Förändring - en sliten mammas bekännelser

 

Något som händer när man är mammaledig länge är att allting stannar upp. Det sker långsamt och plötsligt inser man att det inte finns någon framåtrörelse överhuvudtaget. Detta har under hösten blivit väldigt tydligt för mig och jag känner därför att jag har ett tydligt mål för 2017: 

FÖRÄNDRING.
Det är dags för förändring både i det stora och i det lilla. Förändring runt mig och i mig. 

Jag har känt mycket inre stress under hösten. Det har blivit en negativ spiral som lett till att jag i slutet av året kunde konstatera att jag kanske inte mår så bra. Jag tror egentligen inte att det är ovanligt om man som mig är hemma med två små barn under flera år att man får perioder av frustration och stress. Och jag hatar att jag ägnat så lång tid att låtsas både inför andra och inför mig själv att allt är ok. Vad har jag vunnit på det? INGET.

Så nu har jag bestämt att jag är trött på att vara trött. 
Trött på att vara förvirrad.
Trött på att jämföra mig med andra.
Trött på att vara orkeslös.
Trött på att drömma och aldrig göra.
Trött på att nyår efter nyår säga att NU skall det bli förändring, och sedan falla in i samma mönster som tidigare.

Därför startar jag nu upp 2017 med att direkt ta tag i mig själv.

Träffade i onsdags min psykolog Anna som jag träffade inför förlossningen med Sigge. ÄLSKAR henne!!
Hon är konkret och handlingsinriktad. Jag går alltid därifrån med nya tankar och små "hemläxor". Det vi egentligen främst konstaterade är att jag behöver lite struktur och rutiner. Att jag behöver lite luft i mitt schema som sedan 2,5 år tillbaka mest är barn, barn, barn och barn. Givetvis tar Jonas barnen själv ibland så att jag kan åka iväg eller pyssla med något hemma. Vi försöker regelbundet se till att vi båda ger varandra lite egentid. Och jag har fantastiska föräldrar och svärföräldrar som alltid ställer upp. Men all tid som jag får för att andas måste jag alltid be om och det i sig kan bli en stress. Jag känner mig alltid jobbig då jag ber någon annan ta barnen. Och jag slappnar inte av helt när jag är borta vilket gör att jag inte återhämtar mig. Detta ligger ju givetvis hos mig. Jag måste lära mig att släppa ansvarskänslorna och ibland vara lite ego. Tänka att det löser sig. Att vara i stunden och kunna släppa på oron. Anna sa att det är generellt vanligare att mammor har svårt att "stänga av". Hon sa att oftast när en mamma kommer hem slappnar hon inte av och tar en halvtimme i soffan eller gör något annat avslappnande. I stället börjar vi mammor (som sagt gäller det inte alla) tänka på tvätt, disk, dammsugning, leksaker och kläder som skall plockas upp, ytor som skall röjas och praktiska grejer runt barnen. 
Jag känner igen mig i det. Jag har extremt svårt för att bara hänga och ta det lugnt när vi är hemma  om det är stökigt. Det gör att jag hela tiden försöker städa och röja. 

Och alla ni som har barn vet ju hur lätt det är. Jag diskar 4 tallrikar (vår diskmaskin är sönder så det är handdisk som gäller) sedan kommer någon unge skrikandes och har slått sig eller skall ha hjälp. Jag diskar 2 glas och sedan meddelar Anna-Vera att Sigge har minsann har bajsat. Jag byter blöja och efter det vill Sigge inte bli lämnad så jag får sitta en stund med honom (samtidigt som jag sneglar stressat mot diskhögen). Kort sagt så står man där - 3 timmar senare - med lika mycket disk (eftersom ungarna har hunnit äta igen under denna tid), och med ett hus i fullständigt kaos då barnen har roat sig med att kasta ner alla soffkuddar på golvet samt sprida ut precis alla leksaker de äger och har. Dessutom inser man då att man själv endast har druckit en kopp kaffe sedan man vaknade.

Jag hoppas ni förstår känslan jag är ute efter.

Ok. Vill inte bli för svamlig men det känns ändå viktigt att få fram min problematik. Känns som att man lätt kan bli missförstådd när man pratar om nedstämdhet och stress. Hur som helst så har jag av Anna fått tre uppgifter att försöka ta tag i. De handlar om att skapa små andningshål för mig och att hjälpa mig att inte ha ett så splittrat fokus. För små barn märker direkt om en förälder inte har fokus och är trött och stressad och inte orkar ge uppmärksamhet. Resultatet av det är att de blir jätteklängiga ända tills de får vara nära och tanka upp. Allt detta visste jag. Ändå gör jag precis så som man inte skall göra. 

Därför skall jag:

1. Ta en stund på dagen då jag måste släppa allt och bara lägga allt fokus på barnen. Leka med dem på golvet eller lägga mig på madrassen vi har nedanför soffan och låta dem klättra och klänga på mig hur mycket de vill. Ge dem all min uppmärksamhet och vila i det faktum att det under denna stund är förbjudet att städa och vara duktig. Efteråt är förhoppningsvis barnen lite tankade och glada och kan leka på själva. Och så får jag en liten stund då jag kan ta en kopp kaffe, rensa bland posten eller laga mat. Lite luft helt enkelt.
Testade detta redan igår och jag upplevde faktiskt att det hade en positiv effekt - både på mig och på barnen!

2. Schemalägga städning. Om man tror att man skall ha ett perfekt hem men en unge på 1 år och en på 2,5 år som stökar runt så tror man fel. Eller så blir man som mig och jobbar i konstant uppförsbacke ända tills man blir helt utsliten och ändå har ett stökigt hem. Jag skall därför schemalägga när saker skall hända. Anna föreslog att exempelvis så kan jag bestämma att disken tar vi när Jonas kommer hem från jobbet. Att inte gå och småpluttra hela tiden utan att vid en tidpunkt per dag röja upp. Hon menade att då kanske det också blir lättare för mig att inte stressa upp mig under dagen om jag vet att vid en speciell tid så kommer vi ta tag i det. Hon föreslog även att ha en städdag i veckan. Det där med städdag är ju ingen ny idé men tror att vi borde införa det. Jag gillar idén med schema och struktur då jag är en person som egentligen mår bra av lite rutiner i vardagen. Även detta testade jag i går - alltså att avvakta med röjandet tills Jonas kom hem. Och det kändes jättebra. Efter röjningen och diskningen så släppte jag allt sånt och hade en trevlig kväll.

3. Avsätta en fast tid i veckan då jag har egentid. Som jag skrev tidigare så finns det en stress i att alltid behöva be om tid. Man vill inte belasta andra onödigt mycket. Men Anna menade att ibland måste man hävda sitt inför sig själv. Att ta ansvar för sina känslor och behov och det innebär ibland att man måste be om hjälp. Hon föreslog att jag skulle fråga mina föräldrar om de på en fast tidpunkt varje vecka kan ha barnen. Och under den tiden är jag helt fri att göra vad jag vill. Tanken med det är inte enbart att få egentid utan även att skapa ett tydligt lufthål i min vecka som jag kan se fram emot. Som finns där oavsett om jag är trött eller pigg. Oavsett om jag vill vila eller hitta på något.
Eftersom jag tycker att det är jobbigt att be om hjälp så var jag lite nervös när jag frågade pappa om de kunde tänka sig detta upplägg. Givetvis hade jag inte behövt vara nervös. Pappa var förstående och han och mamma kommer att har Anna-Vera och Sigge en gång i veckan!


Utöver detta så har jag ett par egna grejer som jag skall införa och det är träning och aktiviteter. Jag känner verkligen att jag behöver röra mig. Jag behöver bli starkare och piggare. Och min fina Jonas köpte presentkort på gym till mig i julklapp. Så nu blir det yogapass imorgon. Yoga by the way - GUD vad jag saknar det! Det kommer göra gott både för min kropp och mitt välmående.
Och vad jag menar med aktiviteter är att jag måste bli bättre på att hitta på saker med barnen. Komma iväg hemifrån oftare.

Bilderna i dagens inlägg får väl symbolisera lite av det jag har skrivit om idag. Var på komedianten (Varbergs bibliotek) med barnen tidigare i veckan. Ett försök till att hitta på nåt kul (och dessutom gratis). Barnen lekte och Sigge klättrade i vanlig ordning på allt han såg :)
Vi hälsar på mina stackars föräldrar var och varannan dag. Anna-Vera och Sigge tycker verkligen om att komma dit och jag är så glad att de får en så fin och nära kontakt med dem.
Sista bilden är på gårdagens lunch som var både billig och god. Torsk Stroganoff. Och just nu klappar jag mig på axeln varje gång som jag lyckas göra riktigt god och bra mat till barnen. För det skall gudarna veta att korven och makaronerna står där och lockar med sin enkelhet varje gång jag öppnar skafferiet eller kylskåpet.

Ja hörrni... Detta blev ett långt inlägg. Ett personligt inlägg. För personligt kanske? Har länge funderat på om ni skall få vara med på denna resa. Men nu tog jag beslutet att så får det bli. Jag mår ju bra av att skriva ner det jag tänker och känner. Och kanske går någon igenom nåt liknande. Kanske kan grejerna jag skrivit om vara till hjälp för någon annan som känner sig stressad eller i obalans med livet.

Jag tänker avsluta 2017 i balans. Det är mitt mål.
Nu kör vi!

måndag 9 januari 2017

Drömmen om radio





Förra veckan var jag och min kumpan Lisa Pedersen på P4 Halland och hängde. Vi spelade fyra låtar och snackade med Erika som var programledare. Jag bara älskar radiomiljön. Vilket härligt jobb alltså! Och det märktes verkligen att jag och Lisa i och med vår podcast har lärt oss att snacka på och hålla i en tråd (alltså inte en sytråd, utan en osynlig metaforisk ämnestråd). Stackars Erika fick typ inte en syl i vädret när vi väl var igång, haha! Jag och Lisa har närt en dröm att göra radio sedan vi träffades för första gången 1991. Men det kändes ju som en helt osannolik dröm då.

Idag känns den kanske inte lika osannolik. Fortfarande svåråtkomlig men inte riktigt lika osannolik. För nu finns det helt nya vägar att ta. Det är det som är så härligt med dagens teknik och möjligheterna med olika forum. Med våran pod kan vi skapa vårt egna lilla radioprogram utan att böna och be om någons hjälp. Det är härligt. Sedan är ju självklart drömmen om radio i allra högsta grad levande. Vi får väl se vart vår lilla pod kan ta oss...

Hej på er.

lördag 7 januari 2017

Lite allmänt tjööööt

Nä vet ni vad. Nu tänker jag bildbomba och bara tjöta lite om vad jag hållt på med den senaste tiden. Kanske mest bara roligt för mig, vad vet jag. Men å andra sidan så är väl ni läsare lite intresserade av mitt liv eftersom ni ändå läser min blogg?

Gott nytt förresten. 2016 slutade med (i kronologisk ordning) magsjuka för hela familjen och en medföljande stress att inte bli friska till julafton, en lugn jul med familjen, en liten tripp till Strömstad samt en nyårsafton med hummer, mysbyxor och Star Wars.

Magsjuka ja... Vilket jävla elände rent ut sagt! Vi har hittills varit förskonade från en redig hela-familjen-sängliggande-magsjuka. Men så där lagom en dryg vecka innan jul så hände det. Sigge kräkte ner hela mig i mammas och pappas kök (grattis mamma och pappa!) och givetvis var detta startskottet till en härlig kräkfest både hos min mor och far samt hemma hos oss. Eftersom magsjuka är det värsta jag vet efter krig och elände, så sprang jag runt hysteriskt och torkade och tvättade rent i huset. Jag bytte handdukar och lakan. Jag tvättade rent ungefär 1000 kg tvätt. Och efter några dagar var jag innerligt trött på att torka bajs och kräk från olika ytor. Och till sist - när familjen börjar friskna till och tar sina första stapplande steg tillbaka till ett normalt liv - då känns allt plötsligt väldigt enkelt. "Jag storstädar gärna hela huset, bara jag slipper må illa eller hantera diverse kroppvätskor!"
Och som i den bästa av sagor så blev slutet gott. Vi var alla friska (om än något omtumlade) på julafton. Halleluja och allt sånt.

Mellandagarna fördrevs med hetsätning av godis och mat, sällskapsspel, häng med syrran och kusinerna och ett litet besök på 4H-gården i Stättared där det åktes häst och vagn. Stättared har förresten blivit ett ställe där vi hänger ofta. För ett par dagar sedan var vi åter där då vi hade besök av Jonas vän med barn. Otroligt mysigt ställe och barnen älskar djuren!

Ett par dagar innan nyår packade vi Toyotan till bredden (för det är så full bilen blir när man har småbarn) och for till Strömstad. Blev mest häng hos Jonas syster - vilket alltid är mysigt! Mitt på dagen på nyårs afton fyllde vi åter Toyotan till bredden och åkte hem till Veddige igen. Med oss hade vi två fina humrar som vi fått från Jonas mormors syster Inger (memorera nu den kopplingen). Vi lade ungarna på kvällen . Sedan lade vi oss framför tv:n, iklädda myskläder och med varsin gratinerad hummer på tallriken och kollade film. Helt perfekt! Vi såg ca 2 fyrverkerier från vårt fönster. Alltid nåt...

Nu är jag supertrött och dessutom jättetorr om läpparna. Måste leta upp et cerat samt borsta mina tänder. Önska mig lycka till.

Nedan - lite blandade bilder!
Tomtebarn hos gammelmoster på julafton
Anna-Vera och kusinerna från Skåne
Ca 50 försök att ta en fin familjebild framför granen. Detta var det bästa.
Bara älskar denna klänning!
Jonas glittriga tomtedräkt och vita, svallande skägg påminde oroväckande mycket om Coca Cola-tomten
Häst och vagn i Stättared
Mellandagsmys i Strömstad
Lek med kusinerna i Strömstad
Sigge matar masvin. Fast egentligen var han sugen på att ta basilikan själv.
Hummerlyx!
Stättared








tisdag 6 december 2016

Arg på Body Shop och spindlar

Usch, vad trött jag är nu. Inte enbart trött för att kl är 23.45, utan för att jag innan satt i över en timma och försökte köpa ett par produkter på Body Shops hemsida. Och det bara krånglade! Jag har ändå handlat en del på nätet och det brukar i regel vara smidigt. Men här bara hängde det sig och bråkade. Jag skapade konto (vilket krånglade), försökte lägga in personuppgifter (krånglade) och försökte betala (vilket krånglade). Till slut tänkte jag att jag provar en annan webläsare. Så jag valde Chrome och när jag åter gick in på Body Shops hemsida möttes jag plötsligt av denna härliga syn:
"Ok" tänker ni - "gå in och köp varorna imorgon istället, din gnällspik"
Visst skulle jag kunna göra det, men nu ville jag ha en vara som var på halva priset just idag. Body shop har en kalender och varje dag fram till jul har de ett nytt erbjudande. Och jag ville alltså ta del av dagens rabatt. Enligt mig är det otroligt ogenomtänkt att köra en uppdatering av sidan när det är en timma kvar av ett dagslångt erbjudande. Det är måste ju vara fler än jag som tar sig tid att shoppa på kvällen. I alla fall fler än vad det kommer vara efter tolv då jag anser att de kunde ha startat uppdateringen. Grrrrrr...

Jaha. Så då stängde jag av datorn och tröståt flingor.

Sedan öppnade jag ett skåp och en spindel trillade ut och landade på min haka.
Och det såg jag som Guds sätt att säga "GÅ OCH LÄGG DIG, FLICKEBARN"

Så nu ligger jag i sängen och gör ett argt blogginlägg om mitt lilla i-landsproblem. Och det känns ändå lite bättre.
Även om jag nu är mer säker än någonsin att spindlarna vill mig illa.

Godnatt.

onsdag 30 november 2016

Besiktning

Idag besiktigade jag bilen.

Att besiktiga bilen är som att gå till tandläkaren.

Man har ingen lust att åka dit, men vet att man måste. Och under tiden så är man supernervös inför domen som skall komma.

Hos tandläkaren: att man skall ha hål i tänderna och behöva tre rotfyllningar.
På besiktningen: att bilen inte godkänns och man måste göra dyra åtgärder.

Hos tandläkaren: väntar oroligt på att få förmaningar om att jag exempelvis måste använda tandtråd mer.
Hos besiktningen: väntar oroligt under hela besöket på förmaningar om att någon lampa inte funkar, att vi måste smörja något eller något annat som vi borde tagit hand om.

Nu var det så käckt att bilen gick igenom utan några anmärkningar (tjoho!) och liksom hos tandläkaren efter positivt besked drog jag en lättnadens suck.


Denna sketch med Peter och Fredde tyckte jag var superrolig när det begav sig. Egentligen är den ju mest hemsk. Men tycker fortfarande att det är rätt kul när han testar säkerhetsbältet :)

tisdag 29 november 2016

Sigge

Idag, för ett år sedan.
Kl 6:18 på morgonen bestämde sig Sigge för att komma ut. I raketfart. 6 dagar för tidigt.

Kan inte fatta hur fort det går. Och ändå långsamt. Man vill både gasa och bromsa på samma gång.
Vill se Anna-Vera och Sigge bli större och kunna leka mer med varandra. Samtidigt vill jag njuta av tiden som aldrig kommer igen. Dessa ständiga motsägelsefulla känslor.

Hur som helst så är jag väldigt tacksam och glad över att mina barn är friska och mår bra! Kanske klyshig grej att säga, men jag ÄR verkligen det!

måndag 28 november 2016

Fågelperspektiv

Just nu mår jag bra av att titta på denna bilden. Tagen tusentals meter upp i luften i ett flygplan på väg mot Stockholm. Långt ovanför alla oväsentligheter och triviala problem.

Mycket inre stress just nu. Och det som är svårast när man är stressad inombords är att få ett mer övergripande perspektiv. Och då menar jag inte intellektuellt. Jag kan givetvis sätta mig ner och konstatera att det finns inget att vara stressad över. Allt är i sin ordning. Jag och min familj lever och är friska. Jag har superfina vänner. Jag är älskad och bor i ett fint hem och har mat på bordet och kläder på kroppen. Sakers tillstånd kunde alltså vara betydligt sämre.

Och så vidare.

Men även om jag vet allt detta, så är det som att magen och hjärtat ibland inte fattar. Min kropp tycks vissa dagar uppfatta hot som jag inte ser. Stressade hjärtslag, stressade rörelser och en lite jagad känsla. Och jag inser just nu sakta att detta inte är så bra. Och jag vet att jag måste ta tag i det på olika sätt. För det finns ju inga hot att fly från. Jag är ju inte jagad.

Kanske ett litet flummigt inlägg. Och jag är alltid lite osäker på hur mycket jag skall dela med mig av när det gäller hur jag mår. Men det kan ju inte bara vara jag som ibland måste stanna upp och ta hand om mig själv? Det måste vara fler. Eller? Eller är alla så lyckliga och har alla sån fin ordning på sina liv som det verkar på IG och FB?

Jaja... Jag vet inte jag. Jag fortsätter att titta på bilden som är tagen tusentals meter upp i luften i ett flygplan på väg mot Stockholm. Och jag tänker att där uppe ser allting så litet ut. Men när man sedan landar blir plötsligt allt stort igen. Även oväsentligheter och triviala problem.

Och så tänker jag på Björn Afzelius klassiska textrad:

"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå. Men det kan va svårt att tro när man inte ser den."

måndag 14 november 2016

Angående barnuppfostran

Vad är nu detta för slabbig sak? Jo det är Elin som lyxar till det med en egengjord bakelse när ungarna sover middag. Kan inte bestämma mig om det ser äckligt eller supersmaskigt ut, haha. Gott var det i alla fall - hallon, grädde, mammas rulltårta och lite banan. Jag har typ samma smak som ett litet barn.

Ok, nu gör jag det. Nu ger jag mig in i det laddade ämnet barnuppfostran. Gillar egentligen inte ordet uppfostran. Det låter så ålderdomligt och straffande på något vis. Men, men. Jag kommer säkert att trampa på någon öm tå, men så får det bli. Skall försöka uttrycka mig så tydligt som möjligt, för jag inser att en text lätt kan missuppfattas.

Here it goes -

Har varit på öppna förskolan idag. Mycket äldre barn. En del stökiga barn.

Och jag måste säga att jag blir riktigt irriterad på vissa föräldrar. För alla barn är olika och alla barn kan vara busiga och göra saker man inte får. Men har du ett barn som har tendens att knuffa, slå och ge tjuvnyp till höger och vänster så kanske du måste vara lite mer uppmärksam och framför allt ALLTID säga ifrån när något händer. Blir tokig när vissa föräldrar bara sitter och tittar på när deras barn är taskiga mot andra. Jag och Jonas är SUPERNOGA med att säga till när A-V gör något hon inte skall eller till exempel knuffas. Jag känner verkligen att min gräns där jag sätter stopp går långt tidigare än många andras. Och då blir jag nästan lite uppgiven. Vad är meningen med att jag tjatar och gnatar på mina barn om att vara snälla, artiga och hjälpsamma om en massa barn inte lär sig det??! Då kommer ändå mina barn att bli överkörda av alla andra i slutändan. Eller? Jag drar väl för stora växlar på det...

Och egentligen gör man väl ändå sina barn en tjänst genom att enträget pränta in vad som gäller? Jag inbillar mig i alla fall att man blir bättre rustad inför skoltiden och inför livet. Minns själv när jag gick i skolan att de elever som bråkade mycket och var otrevliga eller dominanta hade svårt att få vänner. Missförstå mig inte nu. Alla är olika och det är bra. Vissa är lugnare och mer tillbakadragna - andra är mer aktiva och tar för sig. Och alla sorter är bra. Det är mer oss föräldrar jag tänker på. Barnen kan inte sätta gränser. De kan inte veta automatiskt vad som funkar socialt i livet och vad som inte gör det. Det är vi föräldrar och andra vuxna som kan lära dem det. Och det handlar ju egentligen om att gång på gång säga ifrån, stoppa, agera och helt enkelt nöta in vad som gäller. Även om man är urless på det. Likaväl som ett blygt barn måste få hjälp på vägen att funka i ett sammanhang, så måste ett utåtagerande barn också få det.

Usch, jag känner verkligen att jag är ute på minerad mark nu. Men behövde skriva av mig lite. Och jag är verkligen inte felfri! Jag brister antagligen i uppfostran jämt och ständigt. Och jag ifrågasätter mig själv nästan dagligen. Men jag tycker i alla fall så här. Och det är det jag strävar efter.

Alla typer av människor och personligheter skall givetvis ha en plats i världen, men vare sig vi vill det eller ej så måste vi fungera tillsammans i en grupp och i ett sammanhang (om vi inte vill isolera oss). Och vi måste alla lära oss vissa principer om hur vi skall bete oss mot varandra om vi skall vara med i de sammanhangen Och det är ett evigt jobb. Men nödvändigt.

Ok, hörrni. Håller ni med eller tycker ni att jag är en riktig kokosboll? Kommentera gärna :)

torsdag 10 november 2016

Hoppsan - här var det gnälligt!

Men hallå allihopa! 
Ja så gick det med mitt bloggande. Inte så bra. Men till mitt försvar så har jag ju poddat i stället. Och det är ju också ett trevligt forum att uttrycka sig på. Men nu är skrivarlustan tillbaka och jag tänkte köra lite här igen.

Men var skall man börja? 
Året har bara pågått och pågått. Händer ju inte så mycket i en mammaledig kvinnas liv.

Barnen växer. Man jublar över pottbesök, nya ord och diverse plötsliga framsteg så som handklappning och hejdå-vinkningar. 

Sömnbristen är konstant. Så konstant att jag har börjat utforma nya teorier om att sömn väl egentligen inte är så viktigt. Vem behöver sova när man hålögt kan vagga runt en stökig bebis och stirra in i en mobilskärm kl 2:34 på natten?

Samvetet är ständigt närvarande. Och nej - det är INTE det goda samvetet utan det DÅÅÅLIGA samvetet. Känslan av att inte orka tillräckligt, att inte räcka till. 
Får barnen tillräckligt bra mat? 
Tittar de lite för mycket på tv vissa dagar? 
Borde vi inte vara utomhus lite mera?
Och. Så. Vidare.

Och mitt i allt skall man komma ihåg sig själv. Och jag har verkligen försökt. 
Men när barnen somnat på kvällen kommer dock det stora dilemmat: gå och lägga sig i god tid och vakna upp någorlunda utvilad eller vara uppe alldeles för sent och göra sådant som jag aldrig hinner på dagen (ta hand om mig själv och mina intressen). Går jag och lägger mig tidigt så kommer jag att vara piggare och tacka mig själv dagen efter. Men om jag stannar uppe så får själen en liten boost genom att jag gör något kreativt och har egentid.
Som sagt - ett dilemma som inte ens världens samlade nobelpristagare kan lösa.

Nä hörrni - denna jublande skrattfest får fortsätta imorgon för nu går jag och lägger mig. Var ju inte meningen att detta skulle bli ett gnällkalas. Men så blev det. Vem vet, nästa inlägg kanske blir en veritabel skrattexplosion.

Hur som helst - I'M BACK!

söndag 7 februari 2016

Melodifestival och bilproblem

Vad gör jag uppe? Vet inte. Borde gå och lägga mig.

Ikväll var det mello. Det gick som jag gissade - Ace Wilder till final och likaså en jätteduktig kille. Anna Book agerade extranummer eftersom hon blivit diskad. Ledsen, men jag har supersvårt för henne. Och bidraget hade passat perfekt i melodifestivalen anno -99. Typ.
För en gångs skull var vissa av humorinslagen riktigt roliga. Jag har inte skrattat åt pausunderhållningen på Melodifestivalen sen Björn Gustavsson, men det var fantastiskt roligt när skådespelerskan Stina Ekblad reciterade Samir och Viktors låt Groupie. Detta med en tyngd som bara en dramatenskådis kan:
Älskar när hon säger "Oj, oj, oj, oj, oj, oj" , haha!

Annars då? I förrgår skulle vi lämna in vår nya bil (inte ny-ny, men ny) för att få däcken bytta då de befintliga vinterdäcken inte var fräscha. Jonas körde i förväg med Volvon till verkstan i Åsa. Jag kom efter med den nya Toyotan som skulle lämnas in. Vi tog ut Sigge ur Toyotan och preppade så att vi kunde lämna in nycklarna till verkstan. Volvon gick på tomgång i väntan på att vi skulle åka hemåt med den. Plötsligt hördes ett dovt pang och ett högt "PSSSSCCCCHHHHHHH!!!!!" Ur motorhuven på Volvon kom ett stort vitt moln av rök. Vi stod tysta och helt förstummade. Var det bilens dödssuck? Det såg verkligen ut - och LÄT - som att motorn gav upp. Helt sjukt! Så vi fick snällt flytta över barnen i Toyotan igen och i stället lämna in nycklarna till Volvon. Tydligen var det expansionskärlet som hade exploderat.
Crazy daisy...


Nej men seriöst - vad gör jag uppe??!! Anna-Vera sover, Sigge sover, Jonas sover. Till och med katten sover.

Jag lägger mig nu.